Kategori: Samarbete

Samarbete

En miljöaktivists omvändelse

Av Miljörealisten

Med tilltagande ålder kan även en aktivist tillskansa sig mer erfarenhet och var mer mottaglig för fakta. Detta är vad som hände Michael Shellenberger. I boken Apokalyps never (inställd apokalyps) ber han om ursäkt för den oro som han har förorsakat.

”Å alla miljöaktivisters vägnar vill jag be om ursäkt för den skrämselpropaganda som vi har spridit om klimatet de senaste 30 åren. Klimatförändringarna är verkliga, men de leder inte till vår undergång. De är inte ens vårt mest angelägna miljöproblem”.

Jag har själv haft anledning att omdefiniera min ståndpunkt. Klimatet styrs av många fler parametrar än växthusgaser.

Schellenberger beskriver i sin bok på ett utmärkt sätt hur mänskligheten har gått från användning av energikällor med låg energitäthet till hög energitäthet. Men även i dag använder kvinnor i Afrika flera timmar om dagen till att samla ved till bränsle. En jämförelse kan göras med Sverige när landsbygden elektrifierade och fick elspisar. (Sverige har ju inte någon tradition av att använda gas för uppvärmning och matlagning). Kraftverkens intrång i miljön var betydande och hade påverkan på vandrande fisk mm. Hästen ersattes av traktorn. Areal för odling till dragdjur ersattes av olja från oljefält. Under 1970-talet kom den storskaliga utbyggnaden av kärnkraften. Den krävde mindre ytor till sitt förfogande och bränslet var mycket mer energitätt än den olja och gas som den ersatte. 

Kärnkraften har ifrågasatts dels med tanke på det utbrända bränslets egenskaper, dels med tanke på risken för olyckor. Fakta visar på en annan bild. 

28 brandmän dog i samband med släckning av branden i Tjernobyl. 19 ytterligare dog under de kommande 25 åren av tuberkulos, levercirros, hjärtattack och trauma. FN menar att 5.000 fall av sköldkörtelcancer kan härledas till Tjernobyl. Dödligheten är 1 procent. Sjukdomen bidrar till 50–160 dödsfall vid en beräknad livslängd av 80 år. Det kan jämföras med den största dammolyckan (vattenkraft) när en damm i Kina brast och 170.000–230.000 människor omkom. Exponering för rök från matlagning orsakar 3,8 miljoner förtida dödsfall varje år, främst i låg- och medelinkomstländer. Luftföroreningarna utomhus står för uppskattningsvis 4,2 miljoner dödsfall per år. 

Nu skall utvecklingsländerna ta steget över till ”grön el” – solceller vindkraft mm. Men utvecklingsländerna vill ha riktig el, sådan som fungerar 24/7. Den enda energi som kan ge det är vattenkraft och fossila bränslen. Med kontinuitet i eltillförsel kan energinät byggas ut. Tekniksprång till framtidens elförsörjning får eventuellt komma senare. Energiförsörjningen är en nyckelfaktor för att utveckla handel och välstånd, vilket många länder har visat kan ske över några få generationer. Den stabila försörjningen är nyckeln till minskad befolkningstillväxt. 

Utvecklingen i Europa är förskräckande ur såväl ett ekonomiskt som ekologiskt perspektiv. Tyskland har investerat 580 miljarder dollar i förnybar energi. Vind-, solkraft och biomassa. Hade de i stället investerats i ny kärnkraft, så skulle landet få 100 procent av sin el från utsläppsfria källor och ha tillräckligt mycket utsläppsfri el över för att kunna driva alla landets bilar och lätta lastbilar. De ekologiska avtrycken från förnybar energi i form av fragmentering av biotoper, minskad biologisk mångfald är uppenbara. 

Det är de globala ekonomiska krafterna som vill se förnybar energi, den som aldrig kommer att fungera fullt ut, utan att man måste förlita sig på stöttning av olja och gas. Den minskning av CO2-utsläpp som miljöaktivisterna säger sig vilja uppnå kommer att ätas upp av utsläppen från biobaserade och fossila bränslen – naturen kommer inte att skilja på varifrån de enskilda molekylerna kommer. 

Shellenberger drar slutsatsen att nyhetsmedier, redaktörer och journalister ”kanske borde fundera på om deras ständiga sensationsmakeri kring miljöproblemen överensstämmer med deras professionella skyldigheter att vara rättvisa och sanningsenliga”. Det är väl först när läsarna/tittarna har lämnat som de vågar omdefiniera sin ståndpunkt om det någonsin sker. 

Aktivisterna har, liksom Shelleberger gjort, anledning att gå hem och göra grundläxan. Fakta talar för att det är dags att omdefiniera sin ståndpunkt!

Robertsfors tillväxtstrategi – några reflektioner

Av Miljörealisten

Ett konsultbolag har på kommunens uppdrag tagit fram en tillväxtstrategi på 56 sidor med anledning av Norrbotniabanans byggande. Handlingen är stämplad konfidentiell. Pendlingstiden till Umeå respektive Skellefteå beräknas till ca 20 resp 25 minuter, vilket skapar nya förutsättningar för Robertsfors.

Robertsfors har haft en negativ befolkningsutveckling, 560 invånare färre (7,7%) på 19 år, samtidigt som befolkningen bli äldre. Unga kvinnor lämnar kommunen. Vid årsskiftet var antalet invånare 6.748. 

Tågförbindelser ger helt nya förutsättningar. Här gör konsulten jämförelse med Strängnäs, där Svelandsbanan invigdes 1996. Resultatet blev att befolkningstillväxten ökade snabbare än för riket som helhet. Inget att förundras över med Stockholmsregionen som ekonomisk och administrativ motor och närheten till Eskilstuna. 

Det andra exemplet är Trollhättan som fick dubbelspår till Göteborg och fler snabbtåg. Resultatet blev en ökad befolkning, men lägre ökning än för riket som helhet. Bilproduktionen vid SAAB Automobile upphörde under 2011. 

Men är en jämförelse med dessa två exempel relevant för Robertsfors? Varför gjordes exempelvis inte jämförelsen med Nordmaling? Denna kommun fick ju en situation som till stora delar påminner om den som Robertsfors kommer att få. Botniabanan invigdes sommaren 2010. Befolkningen är oförändrad. Mycket få nybyggen. 

Vad kan Robertsfors göra för att inte hamna i en likande situation? Konsultens rekommendationer är följande:

Bygg bostäder för att driva befolkningsutvecklingen. Bostäderna skall vidare ligga nära stationen och vara attraktiva. Mindre lägenheter som byggs på höjden. Bygg för blandning av bostads- och hyresrätter samt kommersiella fastigheter. Stationen bör läggas så långt åt väster i tätorten som det är möjligt och det kommer att ge en förflyttning av centrumbildningen till stationsläget. Attraktiva bostäder och service som dagis kommer att skapa förutsättning för pendling till Umeå och Skellefteå.

Kommunen måste starta planeringen för bostadsbyggande genom planarbetet och utstråla optimism. Konsulten tror att man kan bli 8.000 invånare under 2030. Konsulten menar att Robertsfors kommun visar vägen genom att själva flytta in i nybyggt, modernt kommunhus invid resecentrum i ett tidigt skede. 

Efter en genomgång av arbetsmarknaden rekommenderar konsulten mer konkret:

  • Industri med hög innovationskraft
  • Datacenter
  • Samarbetspartners till Northvolt

Hur realistiska är de uppräknade alternativen?

Men vad behöver Robertsfors för att vända den negativa utvecklingen? En blick år öster kan vara på sin plats. Där byggs ett kärnkraftverk med effekten 1.200 MW. 

De satsningar som nu planeras i Norrbotten kräver enorma mängder el. För att producera vätgas kommer att kräva 4–6 nya kärnkraftverk med en effekt av 1.000 MW/st. 

Robertsfors kommun har kustlägen som rimligen lämpar sig för byggande av kärnkraftverk. Det är dags att avveckla den lagstiftning som förbjuder fortsatt byggande av kärnkraft. Den politiker som vågar stå upp för den logiska tanken att producera vätgas med el från kärnkraft i stället för att använda vindkraft med uppbackning av fossila bränslen kommer sannolikt att få applåder. Konsekvensen blir att vindkraftutbyggnaden kommer att upphöra. Men även i det fall fossila bränslen även i fortsättningen används för järn och stålproduktion, finns ett enormt behov av stabil eltillförsel. Det kan endast kärnkraften stå för eftersom vattenkraften redan är fullt utbyggd. Vidare kommer behovet av biobränslen till kraftvärmeverk att minska. 

Robertsfors kommun har tidigare profilerat sig som ”Hållbara Robertsfors”. Begreppet hållbarhet är högst diffust och beror på vem som definierar det. Är det hållbart att minska utsläppen av koldioxid genom att elda biobränslen som ger mer utsläpp än olja och gas per energienhet? Det ger oundvikligen en ökad koldioxidhalt i atmosfären. 

Kommunens politiker behöver kanske omdefiniera sig under galgen, på samma sätt som regeringen gjorde i Cementafallet. Kärnkraften har, med facit i hand, inte visat sig ge de antal dödsfall som belackarna trodde. Utsläppen från förbränning av fasta bränslen i småskaliga anläggningar svarar för betydligt fler dödsfall. Fakta talar sitt tydliga språk. Mer om hållbarhet kring energiproduktion finns här.

Den politiska representationen domineras av S och C – partier som historiskt har visat att man kan omdefiniera sig, vilket bl.a gäller synen på nazismen. På samma sätt borde man kunna se på kärnkraften med mer faktabaserade glasögon. 

Robertsfors politiker borde, om moderpartierna tillåter det, profilera sig som en kommun som kan erbjuda lokaliseringar för byggande av kärnkraft, vilket kommer att sätta kommunen på kartan som framåtblickande. Nya generationens kärnkraftverk ger möjligheter för kommunen. 

Genom den tidigare verksamheten vid Element Six har kommunen erfarenhet av vidareförädling av grundelement till något värdefullt. Detsamma kan göras med det utbrända kärnkraftsavfallet. Ett utmärkt exempel på faktisk tillämpning av ”cirkulär ekonomi”!

Konflikterna i klimatomställningens spår

Av Miljörealisten

Aftonbladet har gjort en artikelserie om konflikterna i klimatomställningens spår. Minskade utsläpp ställs mot förstörd natur. 

Man redovisar skogsavverkningens inverkan på rennäringen, vindkraftparkerna i Borgvattenområdet, gruvan i Laver och Cementas verksamhet på Gotland. Aftonbladets artikelserie beskriver den konflikt som vi har skapat genom att abrupt avstå från att använda fossila bränslen. Journalister har vanligen inte teknisk eller naturvetenskaplig utbildning och reportagen blir färgade av detta faktum. Jag vet inte hur det är i detta fall. Vad vill AB med dessa artiklar? Mina reflektioner rör främst den senaste artikeln.

Minskade utsläpp ställs mot förstörd natur. Ja, det kan vara sant när det gäller koldioxidutsläpp. Vindkraftparker och avverkning av biobränsle påverkar. Men skall vi gå tillbaka till ett samhälle där vi inte fortsatt kan utnyttja de resurser som finns i jordskorpan? Allt går inte att återanvända. 

Men fabriken har också haft en helt annan påverkan. Den har bidragit till att regnskogen brinner i Amazonas och till att isarna smälter i Arktis. Ja ja, klimatalarmismen förnekar sig inte! Att regnskogen brinner i Amazonas beror på att man vill utöka odlings- och betesmark. Isarna smälter inte i Arktis mer än vad som kan förklaras av klimatets naturliga variation. 

Efter två-trehundra års förvaring kommer koldioxiden ha omvandlats till mineral i det omgivande berget. Det innebär i princip att koldioxiden flyttas från berg till berg. Samma process hade skett om man låtit gasen gå ut i luften och naturen göra sitt jobb. Koldioxid absorberas av havet och bildar kalksten. Jämvikten mellan koldioxid i luften och vattnet styrs av vattnets temperatur. Länk.

Den nya gröna produktionen kräver el. I enorma mängder. För Slitefabriken handlar det om en femdubbling. Något som inte bara förutsätter ny vindkraft på fastlandet utan också en helt ny överföringskabel till Gotland. Kostnaden på två miljarder vill det tyskägda cementföretaget att skattebetalarna står för. Här kunde Aftonbladet ha redovisat hur mycket el som processen behöver och jämföra det med hur många villor det motsvarar. Det är svårt för en oinvigd att förstå. Bra att tidningen beskriver den situation där verksamheten för att bli ”klimatneutral” förutsätter att staten svarar för erforderlig infrastruktur. Men man duckar frågan om varifrån elen skall komma.

Man ställer dessutom ytterligare ett villkor för att överväga investeringen: att under de närmaste tjugo åren få bryta sig ännu djupare in i det gotländska urberget. Det är väl naturligt att en industri vill säkra sin råvarutillgång för att göra investeringar. 

De senaste tjugo åren har Karin Mårtensson sett hur naturen i socknens skogar förändrats. Träden torkar och kalkstenshällarna brer ut sig. Rötterna har fått allt svårare att få tag på vatten. Den fridlysta orkidéen guckuskon, som lockar besökarna ut i markerna om våren, har blivit kortare och klenare.

– Det nya kalkbrottet är tänkt att bli betydligt större än i dag och femton meter djupare.

Ingen vet hur grundvattnet leds fram. Ska vår lokala miljö offras för att resten av världen ska få tillgång till cement?

Kalkbrytningen är redan nere 40 meter under Tingstäde träsk, berättar hon.

– Jag och många med mig är oroliga för att hela sjön kommer att försvinna i fall ännu flera vattenförande ådror sprängs av.

Naturen förändras hela tiden. Mycket kan bero på människans lokala påverkan, samt de naturliga förändringar som alltid sker i klimatet. Det är bara att titta på historien hur kulturer har blomstrat och fallit. Jag känner inte till hur nederbörden över Gotland har förändrats de senaste 20 åren. Markslitage kan även ge upphov till kala berghällar. Sjöar finns, i vanliga fall, till följd av att bottenmaterialet är tätt och kan kvarhålla vattnet. Tingstäde Träsk har ett maximalt vattendjup av 1,7 m. Sjön är dessutom dämd. 

Den torra och rekordvarma sommaren 2018 ställde allt på sin spets. Trädens rötter kom inte längre åt vatten och torkan blev förödande.

Karin Mårtensson iakttog hur barren på tvåhundraåriga tallar skiftade från grönt till brunt. Hur de därefter började falla av. Hur hela träden till sist färgades gråa. Nu står vi i en skog av döda och döende och ännu levande tallar.

Men det har inte någonting med grundvattennivåer att göra i det här sammanhanget. Träden, framför allt tallarna, har grunda rötter som söker sig ner i bergsskrevor. En torr sommar är förödande för växtligheten, men sådana har inträffat förr. 

Det finns de som hävdar Cementas omställning motverkar ett verkligt skifte. Att den gjuter fast oss i ett system, och ett byggmaterial, vi behöver lämna.

I så fall hade varit på sin plats att fråga; vilka material skulle kunna ersätta cement? Det finns säkert tankegångar. Cement är ett material som har använts under lång tid och av många kulturer. Men utvecklingen går framåt. Användning av trä som byggnadsmaterial är beprövat, även om det inte finns lång erfarenhet av högre och större byggnader. Stål och betong är, vad jag känner till, de enda material som passar för de ofta höga byggnader som uppförs i dagens samhälle. Men det kanske är vettigare att tänka långsiktigt. Hur vill människor bo i det framtida samhället och hur kan i så fall befintliga byggnader anpassas. Där jag hade mitt kontor blev det efter ombyggnation högt i tak i den nya glest besökta gallerian! Golvytan, hela rummet, togs helt enkelt bort. 

Cementas verksamhet ska nu prövas av mark- och miljööverdomstolen. De har att bedöma relationen mellan nyttan av verksamheten och de miljömässiga aspekterna. Jag kan inte tänka mig annat än att de kommer fram till att verksamheten är tillåten. Att inte nyttja de naturresurser som finns i landet känns för mig som en felprioritering! Kan inte se att de miljömässiga aspekterna skulle överväga. Det finns även principiella aspekter kring detta. Ett nej till brytning skulle ge en ny praxis. De svenska cementtillverkarna kan använda bränslen som i annat fall behöver kvalificerad förbränningsteknik som jag inte tror finns inom landet. I varje fall har man inte tillstånd till detta. 

Försiktighetsprincipen kan bli en kvarnsten för Sverige om den drivs in absurdum. Jag har svårt att se att djupare dagbrott kommer att dränera närliggande sjöar. Erfarenheterna från gruvverksamhet pekar inte på det. 

Cementas ansökan handlar om mycket mer än koldioxidutsläppen. Det beror på att betong under sin livstid suger åt sig koldioxid och därmed delvis reducerar de koldioxidutsläpp som följer av produktionen av cementklinker. Länk. Att lägga in ”Hotar Gotland” i rubriken var väl att ta i. Ingen vill ha en stor fabrik på sin bakgård, samtidigt som verksamheten är en förutsättning för samhällets existens. Naturen har en förmåga att återställa sig själv om vi lämnar den ifred. Även om såren från stora verksamheter finns kvar i själva grundstrukturen. 

I klimatomställningens spår. Tidningen vill att vi ska tro att vi kan påverka klimatet. Men historien har visat att klimatet går sin egen väg. Bara tanken på att en gas, bland alla som ger ett för det biologiska livet lämpligt klimat på planeten, är den enda som påverkar klimatet är absurd. Man kan se artikeln som lobbying för mer kärnkraft, ett intryck som förstärks om man läser alla fyra som tidningen har publicerat. I det fossilfria samhället behövs energi för att omvandla utsläppen till flytande koldioxid som lagras. Sol- och vindkraft står inte för den stabilitet som den framtida cementindustrin efterfrågar. Framtida generationer kommer att ifrågasätta hur vi tänkte!

Göteborgs-Posten vågar ta klimatdebatten!

Av Miljörealisten

Göran Värmby, sedan lång tid tillbaka känd i miljösverige, har fått en debattartikel publicerad i GP där han uppmanar till realism i klimatfrågan. Detta är högst anmärkningsvärt då debattartikeln avslöjar flera av de felaktigheter som IPCCs prognoser bygger på. Länk till artikeln.

De svenska dagstidningarna, inklusive rikstidningarna, har under lång tid bedrivit en medveten propaganda i klimatfrågan. Det är de mänskliga utsläppen som är skälet till klimatförändringar, helt i enlighet med IPCCs modeller. Denna bild är så cementerad så att andra uppfattningar om vad som styr klimatet är inte välkomna.

Verkligheten är mycket mer komplicerad än IPCCs modeller. Utan att vara expert, men väl insatt i klimatteori, så är det en allmän uppfattning att molnbildningen har avgörande betydelse för klimatet. Den fysikaliska bakgrunden är att vattenånga är den helt dominerande växthusgasen. Vad som sedan styr molnbildningen, på olika höjder, är inte helt klarlagt även om det finns teorier som stämmer väl överens med faktiska observationer. Helt klart är att solen spelar en avgörande roll förklimatet, inte bara det synliga ljuset utan även magnetfältet kring solen styr effekten av solvinden. Jag rekommenderar att söka Information från Henrik Svensmark som forskar i ämnet.

Varför publicerar GP en sådan kontroversiell debattartikel? Svaret kanske finns i att många vetenskapliga ”sanningar” har med tiden visat sig vara felaktiga. För att ta några exempel, plattektonik, d v s kontinenternas rörelser från en tidigare gemensam landmassa blev accepterad under 1960-1970 talet. Tanken att alla kontinenter tidigare hade samma ursprung var orimlig. Einstein räknade fram olika effekter på kvantnivå. Men han förkastade spöklik växelverkan. Först på 2000-talet har man experimentellt visat att den faktisk finns.

På samma sätt kanske GP inte känner sig säker på att verkligheten är så enkel som den beskrivs av ICPP. Rosling har ju gett media kritik för att inte förstå världen utan bara förmedla en fragmenterad bild. Detta kan i sanning sägas gälla för klimatfrågan, där medias information präglas av de officiella institutionernas uppfattningar.

Den lokaltidning som jag tidigare har läst Västerbottens-Kuriren har inte kuraget att ta in debattartiklar som går emot IPCCs uppfattning. Vid dialog med chefredaktören blev svaret ”vi tror på vetenskapen”. Men kan det bli något annat från någon som inte har förstått hur vetenskapsteori fungerar? VK betecknar sig som en liberal oberoende tidning, med lokalt ägande. Den skulle därför kunna vara ett språkrör för olika uppfattningar och åsikter. Men det är inte så. Man marknadsför tidningsutgivarnas budskap att man hör båda sidor. Men det är ju inte sant. En konsekvens av den inställning och den allmänt urvattnade journalistiken, är att jag har sagt upp tidningen!

Det centrala budskapet i GP:s debattartikel är Det märkliga är att inte media grävt mer i detta och ställt frågor till IPCC.!

Debattartikeln i GP rörde upp mycket känslor. Det blev inte mindre än 256 kommentarer. Klimatfrågan är vattendelare när det gäller förtroende för vetenskapen. Det är inte märkligt med tanke på att vetenskapen inom andra områden, t ex kost och läkemedel, har starka kommersiella kopplingar.

Men varför granskar inte media IPCC? Det kan ha sin förklaring i att journalister, som grupp, till största delen har sin politiska hemvist i vänsterpartiet eller miljöpartiet. Det finns en symbios mellan journalister, tjänstemän och politiker. De som skriver om miljöfrågor i tidningar har ofta kopplingar till offentliga tjänster och en agenda att driva frågor som de upplever som viktiga. De kommer därför att uppmärksamma åtgärder som har med ”klimatpolitik” att göra. Ett cykelgarage kan bli en förstasidesnyhet! Det skänker trygghet åt de politiker som har beviljat anslag till dessa och ger en klapp på axeln till de tjänstemän som har utarbetat förslaget.

Den tekniska och naturvetenskapliga utbildningen hos journalister är vanligen ringa. De stora tidningarna har dock ekonomiska resurser att anställa vetenskapsjournalister som har den fackkunskap som krävs för att ställa relevanta frågor och ifrågasätta påståenden. De tidningar som anammar IPCCs idéer och budskap kan räkna med fler artiklar från politiker som ansluter sig till FN och dess organ.

Våra ledande politiker har med facit i hand fått lukrativa jobb utomlands, se bara på Reinfeldt och Margot Wallström. Det lönar sig att hålla sig väl med den ekonomiska makten. Arbetet med klimatförändringen har blivit en födkrok för en del grupper som lever på budskapet att mänskligheten måste anpassa sig till ett varmare klimat med dess konsekvenser, något som inte har stöd i vetenskapen. För de som får ta del av statliga miljarderna är det en skänk från ovan.

Den tredje statsmakten gör inte längre sitt jobb!

En saklig debatt gagnar alla parter, även om det brukar bli en hel del smutskastning av olika forskare och forskargrupper. Det är därför viktigt att du själv, utifrån din egen kunskap, skapar dig en uppfattning om vad som kan vara klimatets drivkrafter. Lita inte på något annat än din egen kunskap. Den räcker långt!

Det dumpade avfallet i Sundsvallsbukten

Av Miljörealisten

Kvicksilvertunnorna som dumpades i Sundsvallsbukten har nu återigen blivit hett presstoff. Detta med anledning av att en ansvarsutredning har pekat ut tre företag som solidariskt ansvariga. Ett av de utpekade företagen accepterar frivilligt ansvar, men kräver ersättning gentemot ett annat bolag. SVT har gjort ett antal inslag som återfinns under SVT Västernorrland. De ger dock inte hela bilden utan kan behöva kompletteras.

Vad visste industrin och myndigheterna?
För att citera fiskaren: ”På 60-talet tänkte man inte i de här banorna!” Vilka alternativ fanns för industrin att bli av med sitt farliga avfall? Tidigare, fram till 1951, hade man grävt ned dem i marken som man gjorde i Teckomatorp. Saneringar har delvis utförts. Se länk.

Avfallet uppkom vid tillverkning av vinylklorid som var råvara vid tillverkning av PVC-plast. Kvicksilvret gjöts in i betong. Det gör att det inte kommer att vara lättlösligt. Länk till intervju med person som var med vid dumpningen. Industrin visste att avfallet var giftigt och hanterade på det från deras synvinkel på bästa sätt. Exakt vilka myndigheter som har varit informerade om dumpningen är inte klarlagt.

C:a 8,7 ton kvicksilver, finns det någon motsvarighet i Sverige?
Mängden kvicksilver ca 8,7 ton kan jämföras med den mängd som släppts ut från massaindustrin. Kvicksilvret användes i slembekämpningsmedel till massan. Det sammanlagda utsläppet av kvicksilver från slembekämpningsmedel har beräknats till 150 ton. Tillverkning av klor/alkali gav även utsläpp av kvicksilver, sammanlagt ca 200 ton. Källa IVL. Det största saneringsprojektet i Sverige har varit Bengtsfors där 15 ton kvicksilver sanerades. Se ekamiljorum. Kostnaden blev 296 MSEK.

Kan någon ställas till svars?
Reportern säger ”Dåtidens myndigheter accepterade dumpning som en metod för att bli av med farliga kemikalier. Länsstyrelsens jurist menar att ”Målet är att de ansvariga skall bekosta en undersökning av risken att kvicksilver sprids.”

Ett av tre utpekade företag har accepterat ansvar för att genomföra undersökningar. Det är dock viktigt att skilja på ansvar avseende undersökningar och ansvar avseende åtgärder. Ansvaret att genomföra undersökningar går mycket längre än ansvaret att genomföra åtgärder. Lägg därtill att företaget har hanterat avfallet i enlighet med de anvisningar som fanns vid den tiden. Så staten kommer att få skjuta till ett belopp för behandlingen, sannolikt svara för hela behandlingen.

Vad kan behövas för att säkra miljön i framtiden?
Enhetschefen säger ”Därefter måste man utifrån den risk som vi har bedömt, kunna vidta eventuella åtgärder. Det är inte säkert att bärga de här tunnorna är det som är slutmålet. Det kan vi inte svara på idag.”

Det har tidigare gjorts omfattande undersökningar av det dumpade avfallet. Se tidigare undersökning. Dessa behöver nu kompletteras på förorenarens bekostnad. Därefter följer en process där olika handlingsalternativ skall vägas mot varandra. Risken för metylering av kvicksilver måste bedömas, då denna form av kvicksilver är väsentligt giftigare än den form av kvicksilver som uppkom i processen. Men resultaten från den tidigare undersökningen visar att metylering från det dumpade avfallet är väsentligt lägre än från kvicksilverförorenade sediment längre in i Sundsvallsbukten. Det finns fler källor för utsläpp av kvicksilver.

Övertäckning kan vara en framkomlig väg. Så har gjorts för kvicksilverförorenade sediment i Luleå. Se dom.

Oavsett vilket behandlingsalternativ som väljs är det viktiga att beslutet vilar på vetenskaplig grund. Det finns miljömål som giftfri miljö, men Sundsvallsbukten är ett så stort förorenat område att det inte är realistiskt att åtgärda detta, med undantag för eventuella punktvisa insatser.

Självreningsprocesser
Naturen har förmåga att avgifta sig själv genom att metaller läggs fast i former som inte är lika tillgängliga för biologiskt liv. Förorenade sediment överlagras av nytt sediment. Kvicksilvrets kretslopp. Förutsättningen är att bakgrundsbelastningen inte blir högre än den som förekommer naturligt.

Slutligen reporterns spekulation
Skulle man komma fram till att alla tunnorna måste bärgas så innebär det en process som saknar motstycke i Sverige och som skulle innebära mycket stora kostnader.

De kostnader som ett sådant alternativ innebär måste alltid ställas i relation till miljönyttan. Var kommer tunnorna att hamna? Kommer de att i stället läcka föroreningar på en ny plats? Skall vi exportera avfallet – klassiskt för Sverige att bli av med problemavfall?

Vinklingen av reportaget präglas av att man inte låter någon företrädare för industrin redovisa sin bild. Man har inte heller gjort tillräcklig efterforskning och satt in föroreningen i sitt sammanhang. Sundsvallsbukten har haft många föroreningskällor. Redovisningen av ansvarsfrågan hade kunnat vara tydligare, som sagt att det är ”bara” undersökningsansvaret som kan föras över på företagen. Ansvaret för behandling kommer att jämkas och det är därför högst sannolikt att skattebetalarna kommer att få stå för eventuell saneringsnota.

Nyhetsbrev från KlimatSverige maj 2016 – obs demonstration 3 juni

Karin Wahlgren i Aktionsgruppen för demonstrationen den 3 juni har gått ut med följande nyhetsbrev:

Nyhetsbrev nätverket KlimatSverige 24 maj 2016

Nu är det jättefokus på att kolet ska stanna i marken i hela världen. Här i Sverige är det Vattenfalls kolbrytning i Tyskland som är på den brännande agendan. Efter Ende Gelände -aktionerna i Lausitz i Tyskland är uppmärksamheten nu riktad mot Sveriges regering och riksdag. I dag samlades nära 200 personer utanför riksdagen för en livlig manifestation, lyssnade på riksdagsdebatten och gick avslutningsvis till Rosenbad för att demonstrera miljörörelsens starka vilja: LÅT KOLET LIGGA!
Namninsamling och internetdemo pågår samtidigt. Alla kan hjälpa till här. Vi behöver dig/din organisation för att göra allt som pågår till kraftfulla manifestationer! Nu samlar vi oss för en ny demonstration fredagen den 3 juni.Samordning av demonstrationen 3 juni sker genom nätverket KlimatSverige. Anmäl så snart som möjligt om din organisation stöder demonstrationen till kontakt@klimatsverige.se

LÅT KOLET LIGGA! STOPPA FÖRSÄLJNINGEN AV VATTENFALLS BRUNKOL!
Vi demonstrerar för klimatansvar och framtidshopp fred 3 juniSamling Sergels Torg kl 18.00, avmarsch mot Mynttorget kl 18.45Säg NEJ till avtalet mellan Vattenfall och energibolaget EPH.Avveckla Vattenfalls kolgruvor och kolkraft så snart som möjligt.

Talare ännu ej klara. Manifestationen stöds hittills av:
350.org, Fossil Free Sverige, Fossil Free Stockholm, Folkkampanjen mot Kärnkraft och Kärnvapen, Fältbiologerna, Föräldravrålet, Jordens Vänner, Klass 7A Stentorpsskolan i Halmstad, Klimataktion, Klimataktion Stockholm, Klimataktion Halmstad, Klimathoppet Malmö, Klimatsamling Göteborg, Fi-Miljö, Naturskyddsföreningens klimatgrupp i Göteborg, PUSH Sverige, Radikalisera Klimatpolitiken.nu, Skiftet, Stockholms Naturskyddsförening

Samverkan genom Nätverket KlimatSverige

Anmäl så snart som möjligt om din organisation också stöder demonstrationen, samt om hur ni eventuellt kan medverka till: kontakt@klimatsverige

Mera information inför demonstrationen:
Lör 28 maj kl 10 – 18 banderollverkstad inför demonstrationen 3 juni i Stockholm

Hur funkar det? Vi erbjuder utrymme och material (tyg och färg) som bidrag till dom av oss som ska delta i demonstrationen och planerar att göra banderoller. Då vi ändå har begränsad tillgång på dessa material, och för att det ska funka så smidigt som möjligt på plats, så ber vi samtliga dom av er som planerar att komma till verkstan att kontakta oss i förväg via mejl och anmäla vad ni behöver vad gäller tyg, färg och ungefär hur många ni blir (se kontaktuppgifter nedan). På så sätt kan vi också återkomma till er och förmedla om det är nåt utav det ni behöver som inte finns på plats.

TIPS! Lakan är ett klassiskt banderollmaterial och ett smart sätt att försäkra sig om att ni får tillräckligt med tyg i önskad färg. Var och när? Verkstan i Västra Orminge, Svarvarvägen 13, Kummelbergets Industriområde, lördag 28 maj kl 10.00-18.00.

Hur hittar jag dit? Så här hittar du dit från Slussen: Från Slussen tar du buss 471, 444 eller 446 mot Västra Orminge och går av vid station Skarpövägen. Därifrån är det ca 15 minuters gångväg. Totalt tar det ca 45 minuter från Slussen. Om ni går vilse – ring oss så guidar vi er ( se kontakt nedan ). Samling kl 9.00 på Slussen om du vill ha sällskap ut, vid den stora bussdisplayen längst ner där bussarna avgår.

Kontakt? Ivan: ivan.oljelund@greenpeace.org, tel 0739-900571. Varmt välkomna 🙂

Sprid info om demonstrationen
– Dela Facebook-eventet och bjud in dina vänner: www.facebook.com/klimatsverige/
– Lägg upp information om demonstrationen 3 juni på din organisations hemsida: http://klimatsverige.se/event/demo-lat-kolet-ligga-160604/

Läs om Greenpeace granskning av den föreslagna köparen, företaget EPH: http://www.greenpeace.org/sweden/se/press/pressmeddelanden/Brunkolsaffar-strider-mot-regeringens-och-Vattenfalls-regler/ http://www.svd.se/greenpeace-brunkolsaffar-bryter-mot-internationella-avtal/om/vattenfall-saljer-tyska-brunkolen

Deltag i internetdemo #låtkoletligga http://klimatsverige.se/nyheter/internetdemo-latkoletligga/

Skriv på namninsamlingen till Lövén från Avaaz 

Vi ses!

Med vänlig hälsning
Arbetsgruppen för demonstrationen 3 juni genom Karin Wahlgren
kontakt@klimatsverige.se
http://klimatsverige.se/

 

Ragn-Sells och naturförstöring i Sigtuna

SäkraMiljön har intressegemenskap med mer än 200 personer som protesterar mot Ragn-Sells hot mot miljön i Skånela, Sigtuna kommun. Läs Stopparötslammet-bloggen.

Antonia Ax:son Johnson med Lövsta stuteri är en av dem som hotas av Ragn-Sells slamstation. Läs i Ridsport.

Motstånd har mobiliserats med bland annat kraftfulla argument hämtade från vår egen webbsida, dock utan angivande av källa. Exempel från Stopparötslammet.

Vi som bevakat Ragn- Sells ända sedan 2006 vet redan svaret på frågan ”Vågar du lita på Ragn-Sells?”
Läs vår artikel från 2006 här.

Fria Vindars namninsamling

Fria Vindar vill inte ha vindkraft på Holmön.

Just nu bedrivs en viktig namninsamling mot etablering av vindkraft på Holmön. Är du inte med på listan ännu, går det bra att sms:a eller maila till Torbjörn Eriksson. friavindar.holmon@gmail.com Det är inget krav att du har Holmöanknyting.

För Fria Vindar ökar framtidstron i takt med ökat stöd lokalt och i hela Sverige. Åk till Holmön med nya färjan Capella och känn själv!

Brevväxling mellan Inger Almström och Arvidsjaurs kommun om deponifrågor vindkraft

Från Inger Almström

Till Miljö- Bygg och Hälsoskyddsavdelningen
Arvidsjaurs Kommun

Jag har några frågor angående sophantering med anknytning till vindkraft.

1. Hur mycket tar återvinningsstationerna i kommunen betalt per ton för deponi av betongskrot från t ex ett vindkraftverk?

2. Hur mycket av betongfundamentet måste en eventuell verksamhetsutövare i kommunen avlägsna, enligt kommunala regler, om ett vindkraftverk ska monteras ned?

3. Var i kommunen skulle man kunna lämna sådant betongskrot som kommer från vindkraftverk? I Arvidsjaur, Glommersträsk eller Moskosel. Om inte något sådant skrot kan lämnas i kommunen till vilket närmaste ställe skulle detta då kunna lämnas?

4. Vilka regler gäller för hur stora betongklumpar som kan lämnas? Är det någon skillnad om dessa är armerade? Vilken prissättning gäller för dessa klumpar, stora, små, med eller utan armering?

5. Tar kommunen i nuläget emot glasfiberarmerad epoxiplast som innehåller bisfenol A?

6. I så fall vad kostar det per ton att deponera detta?

7. Om kommunens avfallshantering accepterar glasfiberarmerad epoxiplast innehållande bisfenol A, hur är det då tänkt att denna ska destrueras? Metod? När det gäller tänkt gods från ett eventuellt vindkraftverk rör det sig om vingarna. Det handlar om 17 x 3 x18 ton = ca 900 ton glasfiberarmerad epoxiplast som innehåller bisfenol A bara från den tilltänkta etableringen på Brattberget.

8. Var i kommunen ska glasfiberarmerad epoxi deponeras/destrueras? I Arvidsjaur, Glommersträsk eller Moskosel? Om inte i kommunen, var finns närmaste sådan deponi för denna mängd?

Tacksam för snabbt svar då länsstyrelsen just nu behandlar detta ärende.

Inger Almström

Läs svaren och föjdfrågor, klicka ->[@more@]

Kommunens svar på frågor om avfall från vindkraft

Den 6 maj 2014 mottag miljö- och byggenheten en skrivelse med åtta frågor om avfall från vindkraft. Skrivelsen är från Inger Almström. Eftersom det rör sig om hypotetiska frågor och inte ett aktuellt fall har miljö- och byggenheten valt att inte göra några större undersökningar för att svara på frågorna. Svaren som lämnas är av övergripande karaktär.

Följande svar lämnas:

1. Betong kan krossas och återanvändas som t ex. fyllnadsmaterial. Om ett företag inte väljer att återanvända betongen själv kan de idag lämna fyllnadsmaterial till kommunen för 150 kr per ton. Ett företagsavfall (som inte kan jämföras med hushållsavfall) behöver inte lämnas till den kommunala avfallsanläggningen där verksamheten bedrivs. Företaget kan välja att lämna sitt avfall till en avfallsanläggning i en annan kommun. Hushållsavfall från Arvidsjaur som ska deponeras skickas idag till en avfallsanläggning i Piteå eftersom Arvidsjaurs kommun inte har någon egen avfallsdeponi.

2 Det ska framgå av företagets ansökan och ett ev. miljötillstånd hur området ska efterbehandlas vid en eventuell avveckling. Som praxis gäller att ett område ska återställas (så långt som praktiskt möjligt) till sitt naturliga tillstånd.

3 Om ett företag inte själv väljer att återanvända betongen kan de välja att lämna den till en godkänd avfallsanläggning. Vilken anläggning de väljer beror på avfallsanläggningens kapacitet, avstånd och kostnad. Betongen kan återanvändas som t ex fyllnadsmaterial ( vilket är det miljömässigt bästa alternativet) eller deponeras.4 Hur stora betongklumparna som ett företag kan lämna beror på syftet med hanteringen. Om de ska krossas för fyllnadsmaterial kan armeringen sorteras ut. Då är det mest troligt krossens storlek som avgör storleken på betongklumparna, men innan krossning går det säkert att hacka sönder ev. betongklumpar som är förstora. Ska betongen gå som deponirest spelar antagligen inte storleken någon avgörande roll.

5 Ja.

6 För företag som väljer att lämna avfall till ÅVC i Arvidsjaur kostar det idag ca 1100-1500 kr/ton att lämna brännbart avfall som ska förbrännas i boden och 1400 kr/ton att lämna avfall till deponi som ska skickas till Piteå.

7 Avfallshanteringen skiljer sig om det rör sig om fullt uthärdad epoxiplast eller inte. Om plasten inte är fullt uthärdad ska den hanteras som farligt avfall och i anat fall kan den gå som brännbart. Brännbart avfall från hushållen skickas idag till en förbränningsanläggning i Boden.

8 se svar under punkt 7.

För miljö- och byggenheten
Åsa Andersson
Miljöinspektör

Begäran om förtydligande Från Inger Almström

Förtydligande önskas i ovannämnda ärende

Först vill jag tacka för kommunens svar på mina frågor.

Dock tycker jag att svaret på fråga 7 inte klargjorde det jag frågade om. Min fråga var om kommunens avfallshantering accepterar glasfiberarmerad epoxiplast innehållande bisfenol-A? Hur det är tänkt att denna ska destrueras? Vilken metod som ska användas? Kommunens svar på den frågan löd delvis: ”Om plasten inte är fullt uthärdad ska den hanteras som farligt avfall i annat fall ska den gå som brännbart.”

1 Vet inte kommunen om den epoxiplast som vindkraftvingarna består av är fullt uthärdad eller inte?

2 Om denna epoxiplast är fullt uthärdad ska den enligt svaren hanteras som farligt avfall – hur hanterar kommunen denna typ av farligt avfall?

3 Vad kostar det att lämna denna typ av farligt avfall till kommunen?

4 Var i kommunen skall verksamhetsutövaren lämna detta farliga avfall?

Om inte kommunen har för avsikt att genast lägga in sitt veto mot den planerade vindkraftparken Brattberget är detta högst aktuella frågor som jag och vi andra som bor här måste få svar på omgående.

Med vänlig hälsning
Inger Almström

Kommunens svar på Ingers begäran om förtydligande

Svar på ytterligare frågor och avfall från vindkraft 2014-05-23

Den 23 maj 2014 mottog miljö- och byggenheten ytterligare en skrivelse med frågor om avfall från vindkraft från Inger Almström. Undertecknad poängterar även i detta svar att då det i dagsläget enbart rör sig om hypotetiska frågor och inte ett aktuellt fall väljer miljö- och byggenheten att inte göra några större undersökningar för att svara på frågorna. Svaren som lämnas är av övergripande karaktär.

Följande svar lämnas:

1.    Ja, den är fullt uthärdad.

2.    Det är bara om plasten inte är fullt uthärdad som den ska den hanteras som farligt avfall. Om den är fullt uthärdad kan den hanteras som brännbart avfall.

3.    Frågan är inte aktuell eftersom det är brännbart avfall.

4.    Frågan är inte aktuell eftersom det betraktas som brännbart avfall.Ett företag kan också välja att återanvända/återvinna en produkt.

Som förklarats i tidigare skrivelse kan ett företag välja att lämna avfall (som inte är att jämställas med hushållsavfall) till vilken godkänd avfallsanläggning de vill. Eftersom Arvidsjaurs kommun inte har egna behandlingsanläggningar för varken farligt avfall eller brännbart avfall är det mest troligt att ett företag med stora mängder avfall transporterar det direkt till aktuell behandlingsanläggning då det blir billigare för dem.

Angående följande kommentar:

Om inte kommunen härför avsikt att genast lägga in sitt veto mot den planerade vindkraftparken Brattberget är detta högst aktuella frågor som jag och vi andra som bor här måste få svar på omgående.

är mitt svar:

Miljö- och byggenheten är en förvaltning som arbetar med myndighetsutövning, vilket innebär att vår roll är att vara sakliga och opartiska i bl.a. olika miljöprövningsärenden. Vi ska rätta oss efter de lagar, förordning och föreskrifter som finns.En tillsyns- och prövningsmyndighet tar aldrig ställning för eller emot innan en ordentlig granskning av ett ärende. Granskningen görs med stöd av lagstiftningen.När det gäller t.ex. anläggande av vindkraft är det Länsstyrelsen som är beslutande myndighet och som genomför prövningen enligt miljöbalken. Miljö-, bygg-och hälsoskyddsnämnden är remissinstans. Nämnden yttrar sig till Länsstyrelsen i två steg i ärenden som prövas av Länsstyrelsen. Första gången är när företaget har s.k. tidigt samråd och tagit fram de första handlingarna till ansökan. Då lämnas bl.a. synpunkter om det är något särskilt som nämnden anser ska belysas i ansökan eller om vi upptäcker felaktigheter i handlingarna som tillsänts oss från Länsstyrelsen.

När alla berörda parter inkl. Länsstyrelsen lämnat sina synpunkter till sökanden ut-reder och sammanställer sökanden (utifrån synpunkterna som lämnats) en ny an-sökan, där alla ev. synpunkter ska beaktas/kommenteras. Ansökan ska då även innehålla en komplett miljökonsekvensbeskrivning.

När den kompletta ansökan inkommit från företaget skickar Länsstyrelsen ut den på remiss till berörda parter. I det aktuella fallet som rör Brattberget har miljö-,bygg- och hälsoskyddsnämnden ännu inte fått någon slutlig ansökan från Länsstyrelsen som kan granskas. Vi har därför ingen möjlighet att lämna synpunkter i detta skeende.

Observera att ovanstående svar lämnas utifrån miljö-, bygg- och hälsoskydds-nämndens roll som myndighetsnämnd. Det är endast kommunfullmäktige som harmöjlighet att lämna sitt veto i frågor om t.ex. etablering av vindkraft. Den möjlighet-en har inte en miljönämnd.

Mer information om kommunal vetorätt

Kommunen har genom plan- och bygglagen (2010:900) och principen om kommunalt självstyrelse ett avgörande inflytande över markanvändningen inom kommunen. Sedan de nya reglerna för prövning av vindkraft trädde i kraft är bygglov inte nödvändigt för vindkraftverk som har tillstånd enligt miljöbalken. Kommunen har ändå genom plan- och bygglagens bestämmelser om översiktsplan ett starkt planeringsverktyg för lokalisering av bl.a. vindkraft. En översiktsplan är inte bindande men den tillmäts betydelse vid prövning av ärenden i olika instanser. Tillstånd till vindkraftverk som inte är bygglovspliktiga får ges bara om kommunen har tillstyrkt det. Detta innebär I praktiken en vetorätt för kommunen i mål eller ärenden om till-stånd om vindkraftverk. Regeringen kan, trots att kommunen inte tillstyrkt en an.läggning, tillåta verksamheten med stöd av 17 kap. 6 § miljöbalken, om det är angeläget från nationell synpunkt att verksamheten kommer till stånd.

För Miljö- och byggenheten

Åsa Andersson
Miljöinspektör

Tredje intervjun av WSPs Göran Bergström

WSP Samhällsbyggnad har biträtt SäkraMiljön.nu och Urban Zingmark igen.

Kommer domstolsväsendet se till att villkoren blir likvärdiga i Södra Sverige och Norrland för avfallsanläggningar? Nu jobbar RagnSells Fagerliden i Norrland med andra villkor än vad de har i Södra Sverige. I Robertsfors har man tillstånd för högre utsläpp med åtföljande högre risker för vattendrag och våtmarker.

Göran Bergström, WSP svarar på fler frågor.

Den förra intervjun hittar du här.